-

Jag läste precis en väldigt intressant blogg, som faktiskt fick mig att tänka till ett ögonblick på hur livet kan vara.
Vissa människor tycker att livet är riktigt bra, då de har allt de kan drömma om.

Men de flesta människor tycker inte att livet är perfekt. Faktum är att de flesta kanske är olyckliga över deras livssituation.
De säger dock ingenting, utan håller det för sig själva.
Varför?
Mår man dåligt ska man väl säga det, till någon eller till sin egen spegelbild.
Acceptera att man inte mår bra och sedan försöka komma på en lösning utifrån det.

Visst, jag kanske inte ska sitta här och skapa riktlinjer för hur olyckliga männsikor ska bli lyckliga igen, med tanke på min egen bakgrund.
Fast det är nog en bra grej ändå. Acceptera det och försöka skapa en skarp förbättring.

Frågan är då, hur ska man lyckas med detta?
Hjälper din livskamrat dig, eller sitter han bara där och tittar halvintresserat på? 

Gör han detta, råder jag dig att göra dig av med honom, illa kvickt. 
Förmodligen kanske han också är en av anledningarna till att du mår dåligt. 
Visst, det är inte det lättaste man gjort att göra sig av med någon som ändå står en såpass när och någon man har delat med sig hela sitt liv av. Men samtidigt är det för ditt eget bästa. 
Han får ju dig att må dåligt, inte sant? 

Nu känns det som att jag kom väldigt långt in på att göra sig av med sin pojkvän, vilket inte var riktigt rätt. 
Det är inget jag förespråkar, om inte det är ytterst nödvändigt.
Jag har fått otaliga råd om att göra samma saker ibland, men jag lyssnar inte på råden utan följer mitt hjärta. 

Det är också en mycket viktig sak: följ ditt hjärta. Oftast talar hjärtat mer sanning, än din hjärna.

Då blir du nog lyckligast :)