Förtvivlan

Jag kan inte förstå vad det är som händer egentligen.
Jag åker bara längre ner och snart har jag landat på botten. Och när jag väl hamnat där är det kört. 

Ringde min ängel Emms nyss och grät av förtvivlan över allt som händer, och hon tröstade och gav mig råd.
Jag vet dock fortfarande inte riktigt vad jag ska göra, men hon fick mig i alla fall att känna mig bättre till mods.

Har ingen aning om vad jag ska göra, varför jag mår som jag mår och hur det kommer att gå.
Just nu är det jag som känner mig sviken, så jävla sviken och värdelös.
Känns inte som att jag får någon respekt av den jag mest förväntar mig det av. 
Det är så jävla dåligt så det finns inte. 

Jag är så jävla förtvivlad.
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0