Nu börjar det

Det gör inte bara ont i tandjäveln utan också i hjärtat.
Detta är helgen jag har fruktat, och jag ville verkligen inte att den skulle komma.

Man får hålla tummarna och hoppas på det bästa. Fast finns det så mycket att hoppas, ens en gång?
Jag har absolut ingen aning längre...

Om det nu skulle gå käpprätt åt skogen, så låt det bli så smärtfritt som möjligt.

Nu börjar det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0