-

Jag har en taskig känsla i kroppen. Och jag vet precis vad det beror på.
Jag önskar dock att det aldrig hade blivit som det blivit. Jag önskar jag kunde trolla och få allting så bra igen.
Men jag kan inte. Jag kan verkligen inte.
Jag kan låtsas och försöka i evigheter, men man kan aldrig tvinga fram en känsla som inte finns där.

Jag längtar tillbaka till en tid som fanns för längesen. Eller längesen och längesen. Jag längtar tillbaka till hösten 07. Det var den tid som jag var som absolut lyckligast i hela mitt liv. Faktiskt. Jag har aldrig varit så lycklig som då, och aldrig mått så bra som jag gjorde då.
Jag kände mig som en prinsessa. Kände mig som den mest speciella tjejen i hela världen.

Den tiden är förbi. Den är för längesen passerad. Tyvärr.
Man kan inte vara på topp sådär jämt, utan den känslan försvinner och förvandlas till något annat. Och jag hatar det.
Varför kan man inte få vara sådär lycklig resten av livet? Varför ska allt bra förstöras och bli dåligt? Vad har man gjort för att förtjäna det?

Jag ligger här ensam i min säng och funderar på tider som varit och tider som kommer att komma.
Just nu vet jag absolut inte hur framtiden kommer se ut. Det är som lång, lång mörk korridor som svänger av ordentligt framigenom till höger. Och vad väntar efter kröken? Min framtid. Helt totalt jävla oviss. Och så jävla mörk. 

Snälla. Ge mig något som helst ljus så att jag ser vart jag är på väg någonstans och vad jag har att vänta. För jag vill inte irra omkring i en lång korridor och inte veta vad som ligger framför mig. 
Känns som att risken är stor att trilla i mörkret och sedan inte kunna ta sig upp igen...