-

Har en himla massa aggressioner i kroppen av någon anledning, eller ja, någon och någon, jag vet PRECIS varför.
Stör mig skitmycket på att man av någon anledning inte kan släppa sina ex, utan verkligen inte klarar sig utan dem utan MÅSTE umgås med dem.

Varför bryr jag mig? Det är liksom gammalt nu, jag ska gå vidare, och jag är på väg. Men vissa människor går tydligen inte att släppa så lätt. Inte när man hatar dem så jävla mycket.

Jag har försökt och jag lyckades ett tag, men sedan fick jag reda på en sak och så var jag fast där igen. Men den här gången är det tack och lov inte svartsjuka som är inblandad, utan nu är det bara motbjudande.
USCH.

Men, men, men... Tydligen är de små turturduvorna gjorda för varandra, vem vet? De kan ju liksom inte släppa varandra, det fick jag ju slängt i ansiktet x antal gånger på tiden det begav sig mellan mig och Mr Ex.
Jag vet dessutom exakt hur det kommer att gå, det är kanske det som är det mest roliga. De kommer finna varandra, återigen fatta tyckte för varandra och sedan så sitter de där tillsammans om lördagskvällarna och gullar.

Visst låter det som att jag är avundsjuk? Inte denna gången. Alla andra gånger tidigare, men inte nu.
Jag är nöjd med det jag har för stunden, men jag siktar högre och vet att jag kommer att finna något riktigt bra :)

Jag vet även att minst en av de berörda personerna i detta inlägg kommer att läsa ovanstående. HAHA. Kommer det att bli något liv av det hela?

Återstår att se ;)
Puss på er mina ÄLSKLINGAR.