-

Precis kommit hem från en helg i Karlstad.
Hemresan var minst lika jobbig som alltid.
Fast denna gången var det mer jobbigt än resten av gångerna. Eller ja, denna och förra gången.

Tyvärr syns det så bra när man inte är glad. Då ska alla börja fråga en massa frågor.
Helt onödigt, för de kommer ändå inte få svar på dem i alla fall.
Om jag nu inte väljer att berätta, men den chansen existerar knappt.
Vill jag berätta så gör jag det, punkt slut!

Hatar detta i alla fall. Låt det ta slut bara. Jag är så jävla trött på allt som händer hela tiden ändå.
Finns det något just nu som kan göra mig glad, så hit med det.

Förstår inte vad som händer med mig. Känns som om något tar över inuti en huvud och påverkar en så otroligt att tänka och göra negativa saker. Oerhörtt frustrerande, för man kan inte få bort det.
Tro mig, jag har provat en hel del, men utan större resultat.

Det enda som fungerar är en person, någon som kan få en på bra humör och som verkligen bryr sig om en.
Visst finns det en del som gör det, men man vill inte prata om det för vem som helst.

Och den jag försöker prata med, den personen bryr sig inte. Den som verkligen ska bry sig, skiter i det.
Tycker jag är löjlig och inte ska tänka som jag gör.

Är det mitt fel att denna personen är så jävla egoistisk och bara tänker på sitt egna roliga och andra, "mindre värda" personer i första hand.
Det borde ju vara jag som går först.
NEJ, det är det jävlar mig inte. Det är några andra jävla äckelhoror som gör det. Och det gör mig rent ut sagt förbannad och ledsen.

Jag förstår att saker och ting har blivit som det blivit innan. Man blir inte behandlad med den respekt man förtjänar.
Eller blir man kanske det? Den personen kanske ser det så.
Tror verkligen inte det.
Personen i fråfga är bara jävligt egoistisk och förstår ej hur det ska gå till egentligen, i det riktiga livet.