-

Vad var det jag sa innan?
Sa jag inte att svartsjukan skulle slå till igen?
Det gjorde den, vill jag lova...

Nu orkar jag inte med den längre.
Vill inte avsluta ett samtal i dolda tårar längre då jag känner så här.
Låtsas som att allt är okej igen, när det i själva verket fortfarande gnager på mig.
Såpass mycket att jag gråter.

Väldigt löjligt egentligen. Men vad ska jag göra?
Är jag tillräckligt svartsjuk för att söka hjälp hos en jävla psykolog?
Känns så otroligt avancerat för mig...

Måste försöka lösa detta på egen hand.
Innan i eftermiddags gick det ju bra.
Mer av det! Måste, måste, måste, måste verkligen träna på det.
Annars vet man inte vad jag kan ställa till med, och jag skulle aldrig förlåta mig själv för det...