-

Jag saknar min Jesper något så oerhört mycket att det gör ont i en.
Väldigt jobbigt.
Men på torsdag så får jag se honom igen ju, och det känns ju bra. I alla fall ett ljus på denna mörker tunnel jag vandrat i en dryg vecka nu.

Vill bara krama, hålla om och pussa på honom.
Bara att få se honom sova djupt bredvid mig, medan han drar långa, djupa andetag och bara ser så fridfull ut är så fint.
Älskar honom verkligen mer än något annat.
Jag skulle kunna offra allt för honom, hur dumt det än låter. Mitt eget liv för han.
Men jag tror nog att det är det som kallas för äkta kärlek.