-

Jag har vart så orolig i morses.
Så otroligt orolig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Sen får man beskedet att ingen vet. Ingen alls.
Alla är oroliga. Alla.
Har inte hört av sig till någon.

Så jävla oansvarigt. Förstår man inte att alla tror att något hemskt kan ha hänt.
Jag trodde det var över. Var beredd på det värsta. 

Men nu vet jag att allt är som det ska, eller nästan i alla fall.
Ingen är död i alla fall, och det är en jävla tur.
Jag var så jävla orolig, grät och Hannah tröstade mig.

Att inte ha någon vetskap över huvudtaget är det värsta som finns. Att inte veta.
Hoppet blandas med den starka, påtryckande känslan av tron på vad för katastrofala saker som kan ha hänt.

Jag vill aldrig känna så igen, aldrig.