-

Nu kommer den igen. Den där hemska, jobbiga känslan som skär en inuti.
Man blöder, fast bara inombords. Ingen som ser, ingen som märker, bara en själv.
Men varför låtsas som att inget är fel när det egentligen kanske är det?

Jag vet inte vad jag ska göra. Den där känslan kommer och går, och just nu kommer den. Den ligger där i mörket och lurar och väntar på rätt tillfälle att träda fram. Nu var tydligen rätt tillfälle. 

Jag är svag nu. Väldigt svag faktiskt. Och jag hatar att erkänna det, för det sista jag vill är vara en svag, klen liten flicka som folk klappar på huvudet. 
Jag vill stark, sådär som bara vissa kan vara. 
Jag önskar nästan ibland att jag kunde gå oberörd genom det mesta. 

Jag gråter till och med nu. Inte mycket, men tårarna sitter i ögonvråerna. Ska torka bort dem och forsätta precis som vanligt, precis som allt var innan....