-

Denna jävla smärtan inom en som kommer upp när som helst när man börjar tänka för mycket, den hatar jag!
Den är här nu igen.

Vad ska jag göra för att bli av med den?

Kommer den gå att bli av med?
 
Kommer det som diskuterades under hela kvällen igår att hända?
Kan det bli såpass bra?

Jag vet inte, det ligger inte hos mig längre... Jag har inget jag kan göra nu, utan bara avvakta och se om rätt beslut tas.
Ska jag lita på att det görs?

Jag vet faktiskt inte. Jag har försökt, försökt och försökt berätta om den smärtan, om hur ont det gör, hur dåligt jag mår.
Men det är "inget att oroa sig för". Lätt att säga!
Men fan inte lika lätt att tycka när man väl sitter där i klistret och känner hur man bara blir mindre och mindre.
Ens självkänsla krymper till att snart bli lika med noll.

Kan någon förstå hur värdelös man känner sig?
Nej, inte om man själv inte varit där.
Det är i princip omöjligt.

Och ändå begär jag det omöjliga.