-

Att sakna någon kan vara riktigt jobbigt. Speciellt om saknaden efter en viss person är väldigt stark.
Då är det genast jobbigare.
Men man klarar av det... Om man är stark.
Men det är ju jag. Såklart. Alltid. Absolut. Eller..?

Nu är det inte många dagar kvar.
Kan inte hjälpa att det pirrar i magen en aning hela tiden, att jag är nervös och mår illa så fort jag tänker på det. Men det går över.
Antar att det är så och det är typ så det ska vara. Eller?:P

Joooooooo... Det ska det.

Men att äntligen få träffa dig igen och hålla om dig igen kommer att vara så otroligt underbart att det inte går att beskriva :D:D:D

Ställde klockan på halv nio... Skulle egentligen gått till stallet, men jag var alldeles för trött för det, så jag gick upp tio i nio istället och tog bilen sen.
Släppte ut alla hästarna och sen red jag med Emma. Helt okej gick det. Red en snutt i paddocken sen.... HEJ, vad vi tappade fart;D

Sen åkte jag och Emma och köpte pizza (mums) och satt i två timmar i mitt kök och snackade andar och shiet:P Spännande, sannerligen...;D
Nästan lika spännande som i lördags då jag, Hannah och Lina snackade... Jag svär att vi hade en närvaro där, alla kände det...:P Hihi....

Och det var före tequilaracet;D

Krök igår kväll...
Lyckat eller misslyckat? Man kan vrida och vända på det hur man vill.
Jag väljer att låta bli.
Saker och ting är inte vad de en gång var... De kommer aldrig bli som det var. Inget att göra åt, bara acceptera.
Om man fick vända tillbaka tiden och göra en sak annorlunda, vet jag exakt vad jag vill ändra på.
Jag har två saker, så om jag bara fick göra de annorlunda, tror jag att det skulle se lite ljusare ut för mig nu. Eller är det bara drömmar och önsketänkande?
Vet inte...
Får väl aldrig veta det heller...

Jag är så glad att jag har Snigel. Eller Cippen, som han egentligen borde kallas. Man mår så bra av att vara med honom. Även om det är jobbigt då man är hemma och hitta motivation att bege sig till stallet, så är det alltid lika skönt att vara där när man väl kommit fram.
Ännu gladare blir man då man möts av ett gnägg och en glad ponny som traskar fram emot en. Det värmer ens hjärta.
Idag red vi tillsammans med Emma och Tessan. Tessan som ska vara så rädd för allting, medan Cippen är totalt orädd för allt som egentligen borde vara farligt.
Men skillnaden på Cippen idag var att han var så otrolig duktig och redig att rida. Annars brukar han vara skvatt galen då han är tillsammans med en annan häst, men idag var han hur medgörlig som helst i princip. Jobbade på bra.
Vad har hänt med honom?
Emma gav honom så mycket beröm :D
Men så drog jag med oss ut i skogen någonstans, och var helt lost. Sen började en massa älgloppor attackera oss och jag blev livrädd (:P), så skrikandes och skänklandes tog vi oss ut med mig i täten. 

Missade träningen för att jag var så sen från stallet, (berodde troligtvis på min felridning) så det blir att ta igen det på söndag igen. Tråkigt... Men så är det... 

Utgång i morgon med Emelié. Det ska bli gött kul :P

Och Emelié, jag lovar, jag ska inte överge dig för killarna ;D;D